Reglering av vattennivån

Det finns två olika grundläggande modeller för hur vattennivån kan regleras.

Bäverdammsmodellen – den konventionella våtmarken för vilt

Nivåregleringsbrunnen hålls inställd i samma position året om. Vattennivån varierar med vattenflödet under året, vanligen högst några tiotals centimeter. Våtmarken torrläggs med 5 till 10 års mellanrum för ett eller två år. Under denna tid växer det fram ny vegetation på våtmarkens botten. Uppkomsten av ny vegetation kan påskyndas genom att så till exempel en blandning av olika grässlag.

Bäverdammsmodellen är lätt att förverkliga och den förutsätter ingen årlig reglering av vattennivån. Nackdelen med modellen är att den period då marken ligger i träda är lång och att våtmarksområdet lätt växer igen. Dessutom kan fiskstammar etablera sig i våtmarksområdet.

Modell med översvämningsäng/säsongvåtmark – tyngdpunkten på en livsmiljö som gynnar fågelkullarna

Vattennivån regleras aktivt under året, med en nivåskillnad på en halv eller till och med en meter. Grundtanken är att efterlikna den naturliga översvämningsrytmen, där vattennivån är hög under försommaren och ibland även under hösten och låg under sensommaren och vintern:

Vinter: Vattennivån hålls låg och våtmarken möjligast torr.

Tidig vår: Snö smälter snabbare än is. Våtmarken kan bli det första området i landskapet där det finns öppet vatten och sålunda blir den en bra vårlig rastplats för vattenfåglar. När största delen av snön smultit, ökas vattennivån till översvämningsnivå. Vattnet täcker nu översvämningsängen.

Vår och försommar: Vattennivån hålls hög, på översvämningsnivå. Under juni månad kan vattennivån börja sänkas en aning.

Sensommar: Vattennivån sänks kontrollerat under 3–5 veckors tid så, att största delen av översvämningsängen blir torrlagd. Ängen kan även torrläggas helt, ifall området under sensommaren eller hösten ska röjas eller boskap ska beta där.

Höst: Våtmarkens vattennivå hålls låg. I början av hösten kan området röjas eller avbetas. Kraftiga höstregn får gärna höja vattennivån. Alternativt kan man låta en del av översvämningsängen ligga under vatten i exempelvis en månads tid, för flyttändernas skull.

Vinter: Vattennivån hålls låg. Översämningsängen vilar och inväntar nästa vår.

Genom denna modell hålls våtmarken ständigt i gott skick och livsmiljön produktiv med tanke på fågelkullar. Området kan även användas bland annat som betesmark under sensommaren och utnyttjas för skötseln av gäddstammarna under början av säsongen. Den naturliga översvämningsdynamiken förhindrar att våtmarken växer igen av vattenväxter och den låga vattennivån under vintertiden hindrar fiskstammen från att växa sig alltför stark. Vidare står våtmarkens fulla kapacitet till förfogande vid överraskande översvämningar vintertid. Modellen förutsätter dock att vattennivån hela tiden regleras.

Uppdaterad 19.5.2020