Var, hurdan och hur?

En våtmark kan i princip anläggas nästan var som helst. De bästa våtmarkerna för sjöfåglar anläggs dock ofta genom att dämma upp områden som är mer låglänta än den omgivande terrängen.

Att dämma upp är oftast ett mer ekonomiskt alternativ än massiv grävning. En restaureringsmetod som lämpar sig för objektet och som ger det bästa slutresultatet ska dock alltid väljas från fall till fall. Till exempel ett objekt där hela ytan är igenvuxen lämpar sig mycket sällan för uppdämning.

En plats att anlägga en våtmark på kan väljas utgående från de mest olika urvalskriterier.

Till exempel stödet för icke-produktiva investeringar inom jordbruket styr anläggningen av våtmarker till naturligt åkerdominerade avrinningsområden där våtmarkens vattenvårdande nytta kan förväntas vara som störst.

Å andra sidan kan även andra faktorer, såsom avrinningsområdets storlek, krav på tillstånd för projektet, terrängens ytform, jordmånens egenskaper samt objektets tillgänglighet och läge regionalt och ekologiskt sett märkbart påverka valet av plats för en våtmark.

I praktiken anläggs en våtmark ändå där det är möjligt med beaktande av markanvändningen och ägandeförhållandena i närmiljön.

Restaureringsklasser

Viltförvaltningen har vid bedömning av lämpligheten för de objekt som anmälts i kartläggningarna av våtmarker använt restaureringsklasser som baserar sig på näringshalt och restaureringssätt. Sju restaureringsklasser har delats in i tre huvudklasser A, B och C, som i sin tur delats in i underklasserna A1, A2, B1, B2, B3, C1 och C2.

Klass A: De bästa objekten för restaurering eller anläggning av våtmarker

Klass A1: Frodigt – Uppdämning, slåtter, röjning

Klass A2: Frodigt – Uppdämning + grävning mindre än 30 cm

Klass B: Medelmåttigt objekt för restaurering eller anläggning av våtmarker

Klass B1: Frodigt – Uppdämning + grävning över 30 cm eller endast grävning mindre än 30 cm

Klass B2: Kargt – Uppdämning

Klass B3: Frodigt – Grävning över 30 cm

Klass C: Dåligt objekt för restaurering eller anläggning av våtmarker

Klass C1: Kargt – Uppdämning + grävning

Klass C2: Kargt – Grävning

Indelningen grundar sig på objektets potential som våtmark för sjöfåglar, särskilt med tanke på produktion av ungar. Indelningen lämpar sig inte för våtmarker som i första hand anläggs med tanke på vattenvård eller landskap. När det gäller till exempel en vattenvårdande våtmark kan en relativt karg utgångssituation till och med vara en fördel eftersom området kan binda mycket näringsämnen.

Som helhet ger restaureringsklasserna tips om hur lönsamt det kan vara att anlägga en viss typ av våtmark. Det är sällan värt att restaurera eller anlägga våtmarker av sämre klass enbart för sjöfåglarnas skull. Om projektet också har övriga värden ändrar det situationen, men naturlig näring och sjöfåglars produktion av ungar får man knappast på ett sådant projekt.

Växter som speglar näringsämnesnivån

Vid klassificeringen bedöms objektets näringsämnesnivå utgående från vegetationen. Näringsämnesnivån har betydelse för sjöfåglarna. Näringsrika, dvs. frodiga, våtmarker har tillräckligt med föda av ryggradslösa djur och växtligheten erbjuder skydd för såväl sjöfågelkullar som vuxna fåglar. En rik vegetation och speciellt övervattenväxter speglar hur mycket näringsämnen det finns i objektet.

I en enkät om våtmarkerna var indikatorväxterna för frodig våtmark starr, fräken, kaveldun, säv, nate och näckros. Ymniga växtbestånd av starr och fräken samt strandängar är ypperliga livsmiljöer för sjöfågelkullar, för de erbjuder rikligt med föda av ryggradslösa djur samt skydd.

På motsvarande sätt visade vitmossa att objektet var kargt. Våtmarksområden som täcks av vitmossa erbjuder just inga livsmiljöer för sjöfåglar och vadare. I en karg livsmiljö finns inte den näring av vattenlevande ryggradslösa djur som fåglar behöver. En jämn matta av vitmossa erbjuder inte heller kullarna skydd mot rovdjur och väder.

Med tanke på sjöfåglarna och skötseln av området har växtligheten på en frodig våtmark betydelse. På sidorna 24–25 i den finskspråkiga handboken Riistakosteikko-opas finns det mer information om våtmarksväxter.

Uppdaterad 22.7.2013